Om Memory Lane
"Det blir inte alltid som man tänkt sig men det blir alltid något." Så uttryckte sig Lill Lindfors i en intervju för ett år sedan när hon fick frågan om hon hade något visdomsord som hon ville förmedla till sin dotterdotter.
Själv kan jag applicera detta (till synes banala konstaterande) på mycket, men framför allt på det projekt som jag startade 2008 och som skulle bilda en gemensam plattform för Salomon och Lydia Lindmans ättlingar. Jag ville då att samtalen bland mina släktingar skulle skifta fokus, från ämnen som hur man ska bygga väggen till det nya uthuset till i mitt tycke mer intressanta saker, till exempel vår gemensamma släkthistoria.
Och när jag tar del av det som skrivits i Memory Lane, den nya gruppen på Facebook (som jag valt att inte ha något eget konto i) kan jag i varje fall konstatera, att en diskussion pågår, oftast i form av kommentarer till gamla foton. Johan Larsson har tagit initiativet till gruppen vars medlemmar, från Sverige, Kanada och USA, blir allt fler, vilket är glädjande. Jag ska göra mitt bästa för att skapa intressanta kopplingar mellan Memory Lane och vår släktsida, med denna tillhörande blogg!
https://www.facebook.com/groups/170189563179188
en blogg är givetvis mer analytisk och djuplodande i släktämnen men Facebook är mycket mer interaktivt! jag tror på en kombination av båda. ifall vi interagerar mer med den kanadensiska sidan tror jag att chanserna för ett nytt släktmöte ökar rejält framöver! vad tror du?
Det är inget som helst problem med att få människor att publicera, eller kommentera, gamla foton. Problemen infinner sig när man börjar begära mer av dem, till exempel att skriva en sammanhängande text som kräver research. Eller att få dem att investera semestertid och pengar i en resa till Sverige. Därför är jag lite desillusionerad. Men låt oss hoppas att Memory Lane kan bidra till en förändring, som visar sig 2018.
