Släktbloggen

Gösta Wennberg fortsätter med att berätta om Lydias far:

 

"Olof Christian Telemak Andrén var född 1824 och dog 1870. [...] En av hans första

prästtjänster var i Asarum och Karlshamn i Blekinge. Där kom han i  kontakt med
utvandrare till Amerika - Karlshamn var ju en av de stora utvandrarhamnarna. [...]

Aug. 1855 fick han brev från Amerika - jämte två andra stod han på förslag som lärare
vid en nybildad församling i Moline, Illinois. Han gifter sig med Mathilda Johanna Pihl 
26 maj 1856. Den 6 juni beger de sig med ångfartyg från Åhus till Malmö, vidare över
Lybeck och Hamburg, där de stiger på båten till Amerika. [...]

Hans blivande församling hade 4-5000 medlemmar. Han skriver [i ett brev] att
svenskarna oftast var arbetare "under andra", förtjänade 1-2 dollar per  dag (eller 3:75-
4:50 kr). Det lät bra för en svensk - men var för lite i USA. Han klagar över metodister,
gudlösa och andra som lockar särskilt ungdomen från Guds hus. [...] Särskilt klagar
han på dansens fördärvliga inflytande."

Under sina år i Moline blev Andrén en av Augustanasynodens förgrundsgestalter.
1860 återvände han och hans hustru till Sverige, bara ett par månader efter att Lydia
hade fötts. År 1865 blev han kyrkoherde i Asarum och var då far till fem barn (Ellen,
Lydia, Nathanael, Theodor och Sigfrid). Ytterligare två (Maria och Bernhard) skulle
födas under hans sista fem år i livet.

Fortsättning följer!

 

 

 

 

 

"Jag minns min mormor Lydia från 20-talet, då hon bodde i Värnamo tillsammans

med sin äldre syster Ellen Berg, som var änka efter en präst. De hade en liten

lägenhet, de vita möblerna som fanns i stugan (och finns än) kom därifrån (den

vita bokhyllan).

Jag minns henne som en rakryggad (eldgaffelrak) smärt och vacker äldre dam

med stramt ansikte. Stina berättar att hon som liten ville kela med sin mormor,

som bryskt avvisade henne. Jag minns från den tiden mest hennes goda kakor,

en sort som kallades pojkar, en annan sort skuren i sneda bitar med syltrand i

mitten, som jag älskade. Bryskheten hade ingenting att göra med att hon annars

var ovänlig, men hon var (enligt mamma) totalt humorfri och därför mycket

lättstött. Av hennes dagbok framgår också att hon var djupt och gammaldags

religiös - hon var ju också prästdotter."

Så börjar Gösta Wennberg sin berättelse om mormor Lydia, som i så hög grad

har inspirerat tillkomsten av både hemsidan och bloggen om vår släkt.

 

Fortsättning följer!