Berättelsen om Lydia, del 4

1886 avlade Lydia, 26 år gammal, examen som kyrkosångare och organist för Ernst Melander i Uppsala. Hennes familj bodde då sedan länge i Jönköping; genom att änkan Andrén och hennes barn var grannar med familjen Lindman, lärde Lydia ganska snart att känna Salomon. Vid denna tid var de ännu inte förlovade, men de hade sällskap vilket breven dem emellan vittnar om. Det sägs att en god vän till Salomon bekostade hennes utbildning. En komplikation inträffade dock under denna tid: Lydia var otrogen, vilket hon öppet erkänner i ett av de många breven till Salomon. Mannen hon var otrogen med kan ha varit läraren, Melander, och det kan rentav ha varit så att hon lovade att gifta sig med honom. Ett sorgligt brev, skrivet av Melander den 6 april 1886, tyder på det:
 
Frk Lydia Andrén! Med hjertlig tacksamhet för Edert varma deltagande för en olycklig, får jag dock tyvärr upplysa derom, att den framtidsbild, Ni målat, för mig aldrig kan blifva verklighet. Jag trodde en gång på jordisk lycka, jag drömde ljuflig dröm. Men den drömmen är nu försvunnen, kan aldrig här i tiden blifva verklighet. Att jag på något sätt skulle vara stött på Eder för Eder "inblandning", som Ni kallar det, i denna sak, behöfver Ni icke befara. Visserligen kunna gamla sår icke ånyo rifvas upp utan att förorsaka smärta, men jag vet och förstår så väl det ädelmodiga deltagande, som dikterat Edert beslut och tackar Eder derför. Tillgifnast Ernst

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0