Släktbloggen

My great uncle Gösta was a very artistic person who, among other things, wrote poems. This one, written in 1979, he sent to me in 1989, telling me that he was "very satisfied" with it. Gösta was really interested in the subconscious and how it affects us; the poem was inspired by another poem (by Tomas Tranströmer) which he had heard on radio. I publish both Gösta's original poem and my translation of it.

GÖSTA WENNBERG   
Y LOS SUENOS SUENOS SON (Och drömmar är drömmar)

Tomas Tranströmer skriver om konstnären
som inte längre känner mångfalden
Men den som fortfarande kan drömma
har ingen orsak att känna saknad

Drömmen sänker dig i sig
med sin egendomliga stämning
en glidande tidsupphävande djupspegling
där du befinner dig i det ständigt föränderliga
laddat av mening och avsikter men du vet inte vilka
Igenkännandets rum och landskap där du aldrig varit
Men som bara angår dig fastän de aldrig funnits

Döda och saknade kommer emot dig
men du kan inte nå dem
Du talar med dem, de visar vilja
men du vet att de är döda

Detta är egentligen inte att förstå
du kan inte avfärda drömmen
inte ens när dagen kommer och solen stiger
du glömmer den lätt men den har funnits där
i sin glidande mångfald har du skapat den
den har skapats i dig av dina minnen
och ändå aldrig funnits
Den är välkänd och okänd

Den är inte utanför dig, det är ingen spådom
det är en dröm ingenting annat
men den utsäger någonting om verkligheten
något undanglidande som du aldrig når.

GÖSTA WENNBERG
Y LOS SUENOS SUENOS SON (And Dreams are Dreams)

Tomas Tranströmer writes about the artist
who no longer feels diversity
but someone still able to dream
has no reason to mourn

The dream lets you sink into itself
in its peculiar atmosphere
without time, a sliding reflection of the dept
where you are in what’s ever changing
filled with purpose and intentions which you don’t know
the familiar room and scenery where you’ve never been
just of interest to you although they never existed

The dead and missed come towards you
but you cannot reach them
you talk to them, they show interest
but you know that they are dead

This is not really to understand
you cannot dismiss the dream
not even when the day come and the sun rises
you easy forget it but it was there
in its sliding diversity you created it
it was created in your mind by your memories
still it never existed
it is well known and unknown

It is not outside you, it is not a prophecy
it is nothing but a dream
but it conveys something about reality
something elusive which you will never grasp.